Resa till Burundi – DBF:s arbete i Vugizo fortsätter
DBF gjorde en resa till Burundi i slutet av sommaren. Vi har fördjupat samarbetet med DAJBU, sponsrat ett ”rent vatten”-projekt, träffat våra fadderbarn, delat ut kläder, sponsrat skolavgifter för 120 barn i Vugizo och delat ut presentkort till 100 familjer som får gratis sjukvård i ett år.
Fadderbarnen fick 1 000 kronor var från sina svenska faddrar. ”Vi lämnar pengarna direkt i handen, så att vi kan visa faddrarna att pengarna verkligen kommer fram, ” förklarar Claudien Tuyisabe. ”Det är viktigt med transparens”.
De många satsningarna i Burundi har varit möjliga tack vare de insamlingar som DBF:s medlemmar genomfört under sommaren på Gotland.
Med på resan följde flera personer som är bosatta på Gotland. Intresset för Burundi blir större för varje år på ön.
Världsbanken finansierar Barnens Hus
Under resan var vi även i kontakt med Världsbanken i Bujumbura. De har bekräftat att de tagit emot DBF:s stöd på 60 000 kronor för att bygga Barnens Hus i Vugizo, men de har inte möjlighet att påbörja byggandet förrän år 2015. ”Det är många projekt som står i kö”, förklarade Claudien. Världsbanken kommer att stå för 98 % av byggkostnaderna.
Samarbete med Richard Steffengymnasiet i Visby
Richard Steffengymnasiet i Vi
sby är intresserade av att samarbeta med två skolor Burundi. Under resan besökte DBF en skola i Bujumbura och en i Vugizo som tidigare deltagit i World’s Children’s Prize, för att se om de är intresserade av ett samarbete med Richard Steffengymnasiet.
”Vi hoppas att Richard Steffengymnasiet och de burundiska skolorna kan få ett bra och långsiktigt samarbete”, säger Claudien. ”Relationerna mellan Gotland och Burundi blir starkare för varje år”.
Temakväll om Burundi
Torsdagen den 30:e maj arrangerade elever på Richard Steffengymnasiet i Visby en temakväll om Burundi. Medlemmar från DBF visade upp burundisk dans och sjöng burundiska sånger. Elever i klass SA12b och Claudien höll även ett kort föredrag om Burundi.
Totalt kom 70 personer på temakvällen, varav åtta kom från FN-förbundet på Gotland. Temakvällen inkasserade 5 500 kronor (1 000 kronor från FN). Eleverna på Richard Steffengymnasiet ska bestämma vilken DBF-aktivitet i Burundi som pengarna ska gå till. Stort tack till Richard Steffengymnasiet för en fin temakväll!
Konferens om barns rättigheter i Burundi
DBF:s samarbetsorganisation i Burundi, DAJBU, anordnade nyligen en konferens om barnens rättigheter i Burundi tillsammans med World’s Children’s Price. Konferensen var en upptakt till 2013 års Global Vote som nu kommer att inledas i Burundi, där barn från hela världen får rösta på en barnhjälte och samtidigt lära sig hur demokratiska val går till.
Fokus under 2013 års Global Vote är flickors rättigheter.
”Här måste elever ha bra minne” – artikel i VLN
Journalisten Jackie Meh följde med på DBF:s förstudie i Burundi januari 2013. Nu har hans artikel om skolan i Vugizo publicerats i Vestmanlands Länsa Tidning (2013-04-25). Nedan kan ni läsa artikeln ”Här måste elever ha bra minne – ont om pengar till utbildning i Burundi”.
Information om barns situation i Burundi
Varje år gör World’s Childrens Prize Foundation en sammanställning av barnens situation och rättigheter i de länder som de har verksamhet i. Här kan ni hitta faktabladet för 2012 om Burundi (på franska): Comment vont les enfants du Burundi 2012
Enligt rapporten finns det 3,8 miljoner barn i Burundi, varav 1,2 miljoner är under fem år gamla. Den sammanlagda befolkningen är 8,4 miljoner.
Här följer mer informationen från rapporten:
- 1 av 7 barn når aldrig fem års ålder.
- 3 av 10 barn saknar tillgång till en källa med rent vatten
- 5 av 10 barn saknar tillgång till en toalett
- 8 av tio barn lever på mindre än 1,25 dollar per dag (1933 burundiska franc)
- 28 000 barn mellan 0-14 år är smittade med Hiv/aids
- 220 000 barn är föräldralösa på grund av Hiv/aids
Årsmöte i Visby
Lördagen den 20:e april hade DBF årsmöte i Visby, med fler än 40 samlade medlemmar. Tre nya medlemmar valdes in i styrelsen som nu består av 11 medlemmar. Claudien Tuyisabe återvaldes som ordförande.
Årsmötet leddes av Kerstin Blomberg som nyligen fick fin uppmärksamhet i Aftonbladet för sitt arbete för integration på Gotland. På plats fanns även besökare från DBF:s lokalgrupper i Hallstahammar, Örebro, Norrköping och Lund.
I slutet på årsmötet berättade journalisten Jacki Meh om sina upplevelser i Burundi från januari i år. ”Många elever i Vugizo måste hålla allt i huvudet eftersom skolorna inte har råd med skolböcker och pennor”, sade Jackie. ”Det står i skarp kontrast till grannlandet Rwanda där myndigheterna nu har börjat dela ut datorer till landets elever ”, kommenterade DBF:s revisor Peter Herthelius som har står erfarenhet från biståndsarbete i Afrika. ”Det finns fortfarande en utbredd korruption i Burundi och landet har fortfarande inte återhämtat sig efter inbördeskriget”, förklarade Claudien.
Två elever från Richard Steffengymnasiet i Visby var också på plats och berättade om ett skolprojekt där de ska samla pengar för barn i Burundi. De kommer att arrangera en temadag om Burundi den 30:e maj.
Efter årsmötet väntade fika och dansuppvisning från tre yngre medlemmar i DBF.
Presskonferens om barnens rättigheter i Burundi
Innan DBF lämnade Bujumbura, Burundi, så gav vi en presskonferens tillsammans med barn och ungdomar i DAJBU. Tio journalister från sammanlagt nio tidningar och radio var på plats. Ni som kan franska kan läsa vad vi sade under presskonferensen på Renaissance Africaine som var på plats.
Presskonferensen handlade om barnens rättigheter i Burundi. Vi sade att Burundi måste hjälpa alla fattiga barn att få skolmaterial, att skolflickor som blir gravida måste få hjälp att komma tillbaka till skolan och att myndigheterna måste straffa de lärare som utnyttjar barnen sexuel
lt. Vi informerade också om World’s Children’s Prize och sade att målsättningen är att WCPRC ska finnas på alla skolor i Burundi inom 5 år.
Presskonferensen handlade också om samarbetet mellan DBF och DAJBU, mellan Sverige och Burundi. Nedan följer bilder från DBF:s förstudie i Vugizo, i södra Burundi.
Reportage från skola i Vugizo: ingen penna, inget prov.
Artikel av Jackie Meh, Vestmanlands Läns Tidning
Allt de lär sig på lektionerna måste de hålla i huvudet. I de fattigare delarna av Burundi saknar eleverna både läroböcker och papper att anteckna på.
Skolan består av några röda tegelbyggnader. En gles gärdesgård ramar in skolgården. Det finns ingen elektricitet, klassrummen lyses upp av dagsljuset som strömmar in genom de gallerförsedda fönstren.
De uniformsklädda eleverna sitter tätt sammanpackade i de spartanska träbänkarna. Läraren kallar fram två av eleverna får skriva ned det rätta svaret på dagens matteläxa på griffeltavlan. I samma sekund flockas eleverna kring några av klasskamraterna som sitter längst fram, de som har råd med anteckningsböcker. Därmed får de en möjlighet att se det rätta svaret skrivas en gång till. Därefter måste de hålla allt i huvudet.
”Ibland stannar kunskapen där. Men det är svårt att studera och få hjälp med läxorna när man inte har vare sig läroböcker eller anteckningsmaterial, säger Audace Terimbere som går sista året på gymnasiet.
Skolan som Audace går på ligger i provinsen Vugizo, den fattigaste av Burundis 19 provinser. Här finns varken el eller rinnande vatten.
Flera av Vugizoborna känner sig diskriminerade av regeringen som man menar inte satsar tillräckligt på att utveckla provinsen.
”De hjälper inte till så mycket. De elever vars föräldrar inte betalar terminsavgiften skickas hem”, konstaterar Audace torrt.
”Jo, så är det”, intygar rektorn Audace Hakizmana, som dock påpekar att det inte bara handlar om att föräldrarna saknar pengar till terminsavgiften som ligger på mellan 50 och 100 kronor.
”En del föräldrar vill inte lägga pengar på barnens skolgång eftersom de inte förstår nyttan av utbildning. Men de brukar betala en vecka efter att vi skickat hem barnen” säger Audace Hakizmana.
Läraren Domitien Noihokubwayo sitter på en gräsplätt och dricker en läsk under skolrasten. Han undervisar sjätteklassare i samhällskunskap, franska och engelska. I hans klass går det 40 elever. 16 av dem har anteckningsböcker,
”Om jag hade haft pengar skulle jag ha köpt skrivböcker till alla barnen, men jag har inte råd. Som lärare tjänar jag 500 kronor varje månad. Det ska räcka till fem barn där hemma, säger han.
Domitien Noihokubwayo har svårt att bedöma hur mycket kunskap som går förlorad när barnen inte kan göra anteckningar utan måste förlita sig helt på sitt minne.
”Klart är att det finns elever som inte alls hänger med i undervisningen”, säger han.
Trots de dåliga förutsättningarna så lyckas flera av barnen i Vugizo i de nationella testerna som görs varje år.
”De visar att barnen är intelligenta. Det är inte dem som är problemet”, säger Domitien.
Er skola har inga skrivböcker eller inga papper att skriva på. Hur gör ni när det blir skriftligt prov?
”Eleverna måste själv stå för papper och penna. De elever som inte har råd till det får inte göra provet”
Vid en vägkorsning en bit från skolan träffar vi på Pasteur Niyongabo som är utbildningsansvarig i Vugizo. Han säger att han skickat in en rapport till utbildningsdepartementet som beskriver situationen i skolan. Svaret han fick tillbaka löd något i stil med: Vi skulle gärna vilja satsa mer på skolorna i Vugizo, men tyvärr har vi inga pengar.
”Det finns heller inga rika personer i Vugizo som kan bidra med pengar. De som har pengar flyttar härifrån. Ingen vill investera i en provins som saknar bra vägar och elektricitet” konstaterar Pasteur.
Frågor till utbildningsministern:
Varför har inte alla elever i Vugizo tillgång till läroböcker och skrivmatriel?
Vad kan du som utbildningsminister göra åt saken?
När kommer alla barn i Burundi få tillgång till eget skrivmatriel och egna läroböcker?
/Jackie Meh är journalist på Vestmanlands Läns Tidning och följde med DBF på förstudien i Vugizo, Burundi i mitten av januari 2013.
Förstudie i Burundi – för kvinnors och barns rättigheter
Medlemmar i DBF gör just nu en förstudie i Vugizo, Burundi. Tanken med förstudien är att lägga grunderna för ett projekt som ska stärka lokala kvinnors organisering, makt och status i Vugizo – en av Burundis mest marginaliserade kommuner.
Claudien Tuyisabe, Jeanine Ntirampeba och Hanna Jörneús i projektgruppen har även besökt Twa i Gitega, träffat skolor som ska delta i World’s Children’s Prize och och hälsat på DBF:s fadderbarn.
Förstudien är finansierad av Forum Syd.
Möten i Burundi
Under resan till Burundi sommaren 2012 besökte DBF flera ministrar, ambassader och organisationer. Syftet var att få en klarare uppfattning om dagens Burundi och se vilka möjligheter DBF har i organisationdsdjungeln.
Möte med Burundis skolminister, Sevenim BUZINGO:
Severin Buzingo berättade att ungefär 1,8 miljoner av barnen i Burundi går i skolan, vilket motsvarar drygt 50 % av alla barn i landet. För bara några år sedan var siffran närmare en miljon. ”Efter inbördeskriget som slutade 2006 har vi kunnat satsa mer på utbildning”, säger skolministern. Han förnekade dock att det fanns diskriminering mot ursprungsfolket Twa inom skolans värld.
Möte med Burundis idrotts- och kulturminister, Jean-Jacque NYENIMIGABO Nyenimigabo Jean-Jacque
Nyenimigabo har signerat DBF:s Barnens Hus-ansökan till Världsbanken. ”Har vi tur kan Världsbanken finansiera 98% av bygget”, säger Claudien Tuyisabe. Nyenimigabo lånade även ut en myndighetsbil när vi reste till Vugizo.
Möte med Norska konsulatet i Bujumbura, Elisabeth Droyer.
”Norge satar mycket på utbildning i Burundi”, sade Elisabeth Doyer. ”Vi har hjälpt till att bygga flera landsbygdsskolor. Däremot har norska konsulatet i Bujumbura ingen möjlighet atödja lokala organisationer. ”I stort sett allt stöd är bilateralt”, säger Doyer. ”Vi försöker stärka de burundiska myndigheterna”. Det finns däremot möjlighet för DBF att söka direkt från NORAD, Norges motsvarighet till SIDA.
Möte med Europeiska Unionen, Charlotte Blomhammar (EEAS-Bujumbura).
Europeiska Unionen har mycket verksamhet i Burundi som främst går ut på att stärska demokratiska strukturer och att främja hälsa och utbildning. ”EU har flera program som möjliggör för europeiska organisationer att arbeta med en samarbetsorganisation i Burundi”, sade Charlotte Blomhammar, som är tjänsteman på EEAS i Bujumbura. ”Där har DBF en möjlighet”.
Möte med UNFPA – United Nations Population Fund, Carlyne Romulus.
Efter rekommendation från Charlotte Blomhammar fick vi möjlighet att träffa Carlyne Romulus på UNFPA, som arbetar med kvinnors sexuella och reproduktiva rattigheter. ”I Burundi har den katolska kyrkan mycket makt, vilket försvårar arbetet mot sexuella sjukdomar”, sade Carlyne Romulus. ”Säg till oss nästa gång ni arrangerar ett läger för ungdomar, det är en utmärkt möjlighet för oss att nå ut till ungdomar och informera om sexuell hälsa”.
Under Burundis nationaldag den 1:a juli träffade vi även svenska ambassadens representant från Kenya.
Ni kan även läsa en artikel om resan i Gotlands Tidningar från 2012-07-27: Gotlänningar hjälper Burundi
Global Vote 2012
Varje år utser världens barn en hjälte som arbetar för barnens rättigheter i Global Vote. Här kommer bilder från två skolor i Burundis huvudstad Bujumbura.
DBF och samarbetsorganisationen DAJBU/DYF Burundi var med och organiserade omröstningarna. ”På det här sätter får barnen förtroende för demokrati”, säger Jean Marie Nduwayezu från DAJBU/DYF Burundi.
Global Vote arrangeras av World’s Children’s Price, som är ett svenskt initiativ. Här kan ni läsa om pristagarna år 2012:
Anna Mollel
Anna Mollel för sin över 20 år långa kamp för barn med funktionsnedsättning på den fattiga landsbygden i norra Tanzania.
> Läs mer om Anna
Sakena Yacoobi
Sakena Yacoobi för sin långa och livsfarliga kamp för att ge afghanska barn och kvinnor rätten till utbildning, hälsovård och att få lära sig om sina rättigheter.
> Läs mer om Sakena
Ann Skelton
Ann Skelton för sin 20 år långa och framgångsrika kamp för att barn som påverkas av rättssystemet ska få sina rättigheter respekterade.
> Läs mer om Ann
Fadderdag på Gotland
Den 8:e augusti berättade DBF om sommarens resa till Burundi i Visby. Över 50 personer kom till temadagen som också innehöll mat, musik och dans. Fotografen Lars-Birger Odenlid visade bilder från bergslandskapen i Vugizo, flyktingläger, skolor och ensliga byar där ursprungsbefolkningen Twa lever.
Bjudna till Gotland var också DBF:s faddrar som fick se bilder på sina fadderbarn och höra om deras livsöden. ”Ett av fadderbarnen har HIV”, sade Claudien Tuyisabe, ”men generellt sett är alla friska och de går i skolan”. Under temadagen sålde vi även burundiska bullar och burundiskt kaffe.
Claudien passade även på att tacka flera av initiativtagarna som gjort DBF:s första år möjliga: Kersin Blomberg (f.d. ordförande Rädda Barnen, Gotland), Lennart Lindgren (ordförande ECPAT), Peter Herthelius (ordförande Rädda Barnen, Gotland) och Birgitta Jansson (tidigare biståndsarbetare i Mozambique), som alla har lång erfarenhet av internationellt arbete och stort lokalt engagemang på Gotland. ”DBF:s första år gått med rekordfart”, sade Peter Herthelius som är glad över samarbetet mellan Rädda Barnen och DBF i Visby och Gråbo.
Ni kan läsa en artikel om resan till Burundi i Gotlands Tidningar här: Gotlänningar hjälper Burundi
Vugizo – flyktingar, fattigdom och framtidstro
Efter Gitega styrde vi bilarna mot Vugizo i södra Burundi, där vi arbetar tillsammans med lokalorganisationen DAJBU/DYF Burundi. Vugizo är beläget på över 2000 meters höjd och är en av de fattigaste kommunerna i Burundi. Här saknas elektricitet och vägar. Vi möttes av flera hundra barn och ungdomar när vi körde in på Vugizos kantiga vägar.
Vi organiserade ett fem dagar långt läger med skolungdomar från Vugizo med basket, fotboll och diskussioner. Vi har också samlat byggnadsmaterial och lagt grunden för Barnens Hus som kommer att byggas i kommunen. Tanken med huset är att det ska vara en fristad för föräldralösa barn där de ska kunna bo innan de kommer till vanliga familjer. Huset kommer också att fungera som ett aktivitetshus för ungdomar där de ska kunna göra läxor, läsa böcker, spela musik och driva föreningar.
Bilderna är tagna av fotografen Lars-Birger Odenlid.
Vugizo har en fantastisk natur med höga bergskedjor, och all mat kommer direkt från naturen. Men kommunen har också stora problem med föräldralösa barn och stora flyktingströmmar. Vugizo tar idag emot ett stort antal återvändande burundiska flyktingar från Tanzania, som flydde Burundi år 1972 då landets armé genomförde en utbredd massaker på Hutumajoriteten. Totalt dödades 200 000 människor och flerdubbelt många flydde landet. Dödandet var som mest utbrett i landets södra delar.
Många återvändare är hemlösa och deras barn har sällan möjlighet att gå i skolan. På resan till Vugizo träffade vi en belgisk kvinna från UNHCR (hon cyklade från Vugizo till Makamba), som berättade att UNHCR idag har ökat beredskapen i södra Burundi, då det lätt blir konflikter i området eftersom återvändande flyktingar gör anspråk på sin gamla mark.
Utmaningarna i Vugizo är många, men DBF och DAJBU hoppas kunna stärka civilsamhället i regionen. Vi har nyligen lämnat in en ansökan till Forum Syd för att göra en förstudie för ett kvinno- och jordbruksprojekt i kommunen. Många ungdomar ser positivt på framtiden och är ivriga att göra kommunen till det bättre.
I slutet på Vugizo-vistelsen spelade vi fotboll mot ett lokalt fotbollslag och vi delade ut skolmaterial och tandborstar till ungdomar som varit med på lägret.
Vi har också besökt Nyanza lac nära Tanganyika-sjön där flera av våra fadderbarn bor tillsammans med Sabine, som driver ett hem för föräldralösa barn. Vi har också träffat Burundis ungdomsminister och besökt UNFPA som berättade om FN:s arbete med sexuell hälsa i Burundi (där katolska kyrkan fortfarande har ett stort inflytande på befolkningen).
Nu är vi tillbaka i Sverige! Sammantaget har det varit en mycket givande resa – med nya möten, spännande projekt och massor av nya idéer. Nu börjar efterarbetet med föredrag, insamlingar och redigeringen av en dokumentärfilm om DBF:s arbete och Burundis alla glädjeämnen och utmaningar.
Twa – ett bortglömt ursprungsfolk
Burundi är Afrikas näst mest tättbefolkade land, strax efter tvillinglandet Rwanda. Över 80% av landets invånare bor på landsbygden och de lever som de gjort i generationer. En majoritet försörjer sig på jordbruk och är helt självhushållande. På många platser är det ovanligt att stöta på både pengar och bilar.
Naturen är fantastisk. Över hela landets inre klättrar branta terrasserade sluttningar upp från små bosättningar och ensliga gårdar nere vid vägkanten. Fåror av rödjord och svart sandblandad lera visar var hackan nyligen har varit framme, eukalyptusträden gnistrar i silver mot de gröna teplantagerna, bananträden växer överallt. Här finns kuperad regnskog, runda bergsknallar, böljande hedar, vidsträckta savannplatåer och vulkaniska bergstoppar lika spetsiga som filade tänder.
Under resans andra vecka åkte vi till Gitega, som är Burundis näst största stad. I utkanten av Gitega besökte vi ett flyktingläger som uppstod under Burundis långa inbördeskrig mellan 1993 och 2005 och här lever fortfarande tutsi-minoriteten i enkla hus på dammiga lergato, utan möjlighet att flytta tillbaka till sina gamla områden. Vi delade ut fotbollar och skolmaterial till närmare 100 barn i byn.
Senare på dagen besökte vi en Twa-by strax utanför Gitega där ursprungsfolket Twa (ett pygméfolk) lever ett avskilt liv. Många Twa försörjer sig på jordbruk och keramik, och en kruka kan kosta så lite som fem kronor. Många Twa lever fortfarande i enkla hyddor och de möts av diskriminering och ses som smutsiga. Endast ett fåtal av Twa-barnen går i skolan.
Under folkmordet i Rwanda 1993 dödades en tredjedel av Twa-befolkningen trots att de inte hade någon historisk skuld till motsättningarna mellan de större folkgrupperna hutu och tutsi. Trots detta har Twa fått mycket lite uppmärksamhet och lite hjälp när vapnen lagts åt sidan.
DBF:s äventyr i Burundi
Det har varit en händelserik början på resan i Burundi. Vi möttes av närmare 100 personer på flygplatsen som hälsade oss välkomna. Vi träffade bland annat DAJBU/DYF Burundi som arbetar för barnens rättigheter i Burundi. ”Många barn har inget värde i det här landet”, säger Jean Marie Nduwayezu från DAJBU.
Andra dagen besökte vi Burundis största fängelse, med över 3 000 interner (fängelset är gjort för 1 000 personer). Här lever både män och kvinnor och barn som är födda i fängelset. Vid stängsel råder febril aktivitet där försäljare säljer mat och cigaretter till fångarna. De är upp till anhöriga att hjälpa till med pengar för mat och mediciner. Vi träffade bland annat en flicka i 17-årsåldern som är dömd till livstids fängelse eftersom hon gjorde en abort. Det var två år sedan.
”Förhållandena i fängelset verkade ändå bättre än vad jag hade tänkt mig, kvinnorna hade en egen avdelning”, menar Hanna Jörnéus. ”De flesta verkade friska, men det är svårt för dem som inte har anhöriga utanför som kan hjälpa till med medicin och mat, några låg och var väldigt dåliga. Och det finns säkert många mer problem som vi inte fick se under vårt korta besök”.
Vi har också träffat våra fadderbarn i Bujumbura. ”Det är många svenskar som har fadderbarn i Burundi genom DBF”, säger Claudien Tuyisabe som är ordförande i DBF. ”De hjälper till med utbildning, sjukvårdskostnader m.m”.
Huvudstaden Bujumbura har drygt 500 000 invånare … här lever många gatubarn. Allt kan omsättas, på gatorna finns försäljare som säljer allt från pennor till kostymer.
Vi träffade också Burundis skolminister, Saidi Kibeya, som berättade att ungefär 1,8 miljoner av barnen går i skolan, vilket motsvarar drygt 50 % av alla barn i landet. För bara några år sedan var siffran närmare en miljon. ”Efter inbördeskriget som slutade 2006 har vi kunnat satsa mer på utbildning”, säger skolministern. ”Men på grund av fattigdom är det många barn som fortfarande inte går i skolan”. Vi frågade hur många av barnen som tillhör ursprungsfolket Twan som går i skolan, men ministern kunde inte ge någon konkret siffra. Han menade att ursprungsfolket Twa måste ändra sin mentalitet, och kunde inte medge att det fanns diskriminering mot Twa inom skolans värld.
Burundi är ett land med stora kontraster; rika och fattiga, stad och landsbygd, hotellkomplex och hyddor. Skillnaden är stor mellan de vidsträckta bostadskvarteren i Bujumburas utkanter och de överdådiga resorten vid Tanganyika-sjön.
På måndagen den 2:a juli firade vi Burundis nationaldag. Det är i år 50 år sedan Burundi fick sin självständighet från Belgien. Klädda i gula Sverige-tröjor fick vi sitta nedanför hedersläktaren där Burundis president Pierre Nkurunziza och en rad andra afrikanska länders presidenter satt. Vi träffade även en svensk representant som arbetar på ambassaden i Kenya. Pierre Nkurunziza höll ett tre timmar långt tal till nationen efter en ståtlig myndighets- och militärparad (Nkurunziza omvaldes till president 2010 med närmare 99% av i ett val utan opposition).
Nu är vi på väg till Gitega i centrala Burundi där vi ska träffa ursprungsfolket Twa och besöka ett flyktingläger som uppstod under inbördeskriget. Vi hoppas kunna göra fler uppdateringar under resans gång!
Resa till Burundi
Måndag 25:e juni flyger medlemmar från DBF till Burundi. ”Vi har väskorna fullpackade med kläder, skolmaterial och skrivmaskiner som vi ska lämna i Burundi”, säger DBF:s ordförande Claudien Tuyisabe. Under resan ska vi även organisera ett ungdomsläger i Vugizo, träffa ursprungsfolket Twa, besöka ett flyktingläger i Gitega, träffa fadderbarn och fira Burundis 50:e nationaldag. Hemresa sker den 19:e juli.
Vi kommer att uppdatera hemsidan under resans gång med bilder, text och förhoppningsvis även film. Med på resan följer Lars Birger Odenlid från Richard Steffengymnasiet på Gotland som ska göra en dokumentärfilm om DBF och barnen i Burundi.
Stort tack till alla Er som sponsrat resan och gjort den möjlig!
DAJBU har ny hemsida
DBF:s samarbetsorganisation DAJBU i Burundi har nyligen fått en ny hemsida. Den drivs av unga universitetsstudenter i Bujumbura tillsammans med exil-burundier i Ryssland och Sverige. Ni kan se personerna bakom initativet här.
DAJBU är en förkortning för Développement pour l’Avenir des Jeunes au Burundi. På engelska heter föreningen Development for Youth Future in Burundi.
Information om DAJBU på engelska: ”Development for the future of young people in Burundi is an association whose aim is to fight against poverty, and promote civic and democratic values among young people of Burundi to prepare them for a better future”.
DBF har samarbetat med DAJBU sedan 2010. DAJBU har verksamhet i huvudstaden Bujumbura och i kommunerna Gitega och Vugizo.
”Jag Har Sett En Barnsoldat Gråta”
Lördagen den 28:e april arrangerade DBF en temadag om Burundi i Lund. Claudien Tuyisabe berättade om barnsoldater och Yohannes Hagos sjöng en Bön för fattiga barn. Vi bjöd även på burundisk mat, som t.ex. kassava, banan, bönor och ris. Dagen arrangerades i samarbete med ABF.
Totalt deltog ca 50 personer på temadagen, som lockade till både nyfikenhet och skratt. ”Nu har jag lärt mig mer om orsaken till folkmordet i Burundi och Rwanda”, sade Lidya Hagos från Eritrea. ”Den burundiska maten var jättegod”, sade Abdihafid från Somalia.
”Vi hoppas kunna arrangera fler temadagar i framtiden”, säger Cédric Ahishakiye som ledde dagen. ”Vi kan presentera flera olika länder. Det är viktigt att skapa engagemang och förståelse för varandras kulturer”.
Claudien Tuyisabe kom på besök från Gotland och berättade om sin egen historia. ”Jag förlorade många av mina anhöriga under Burundis inbördeskrig”, sade Claudien. ”Jag vill bygga ett nytt Burundi där barnen får sina rättigheter respekterade. Många barn utnyttjades som barnsoldater i kriget och flera är fortfarande traumatiserade och behöver hjälp! DBF hoppas kunna göra en insats för dem!
DAJBU har ny hemsida
DBF:s samarbetsorganisation DAJBU i Burundi har nyligen fått en ny hemsida. Den drivs av unga universitetsstudenter i Bujumbura tillsammans med exil-burundier i Ryssland och Sverige. Ni kan se personerna bakom initativet här.
DAJBU är en förkortning för Développement pour l’Avenir des Jeunes au Burundi. På engelska heter föreningen Development for Youth Future in Burundi.
DBF har samarbetat med DAJBU sedan 2010. DAJBU har verksamhet i huvudstaden Bujumbura och i kommunerna Gitega och Vugizo.
Från hemsidan: ”Development for the future of young people in Burundi is an association whose aim is to fight against poverty, and promote civic and democratic values among young people of Burundi to prepare them for a better future”.
Ett barnhem växer långsamt fram …
DBF:s arbete med Barnens Hus i Burundi fortsätter. Nu har vi samlat in grundmaterial och ska snart vi påbörja byggandet tillsammans med lokalorganisationen DAJBU.
I slutet av december åkte två medlemmar från DBF ner till Vugio för att träffa företrädare frå DAJBU. ”De har stora förväntningar på oss”, säger Claudien Tuyisabe. ”Det finns nästan inga utländska organisationer som arbetar i Vugizo”.
Nyligen fick DAJBU också ett nationellt registreringsintyg. ”Det brukar vara svårt att få registreringsintyg i Burundi men nu har vi stora möjligheter att söka pengar internationellt”, säger Claudien.
I februari kommer DBF att skicka in en ansökan till Forum Syd för att utöka arbetet i Burundi – exakt två år efter att DBF grundades.
Utställning om Burundi i Lund
DBF i Lund hade nyligen en utställning om Burundi på ABF i Lund. Utställningen var på temat ”Burundi efter folkmordet” och skildrade livet i de många flyktingläger som bildades efter folkmordet 1993-1994. Vi skildrade också livet på landsbygden och det nya, urbana livet i huvudstaden Bujumbura. ”Många ställde frågor om skillnaden mellan Rwanda och Burundi”, berättade Cédric Ahishakiye som ansvarade för utställningen.
Rapport från World Children’s Price
I ‘World Childre’s Price’ utses varje år en eller flera barnhjältar som har gjort en betydande insats för barnens rättigheter i världen. År 2011 deltog 24 miljoner barn, fördelade på 53 500 skolor och 101 länder.
Demokrati för Barns Framtid ledde organiseringen av WCPRC i Burundi där 4000 elever i 14 skolor deltog. Ni kan läsa en rapport från omröstningen i Burundi på franska här: WCPRC_BURUNDI_GITEGA_MAKAMBA
Vinnare av World’s Childen’s Prize År 2011 är Murhabazi Namegabe från D. R. Kongo ”för hans farliga kamp för att befria barn som tvingats bli barnsoldater och sexslavar”.
Två hedershjältar utsågs också:
- Cecilia Flores-Oebanda, från Filippinerna, för hennes outtröttliga kamp under ständiga dödshot mot barnarbete och människohandel, samt stöd till flickor som varit sexslavar.
- Monira Rahman, från Bangladesh, för hennes orädda kamp för främst flickor som attackerats med frätande syra eller bensin och fått sina utseenden förstörda.
Läs mer på World Children’s Price hemsida
Olof Palmes Minnesfond stödjer ungdomsutbyte
DBF har fått ett stipendium på 40 000 kronor från Olof Palmes Minnesfond för att genomföra ett ungdomsutbyte i Burundi. Nästa år kommer fyra ungdomar från Visby och Lund att besöka Vugizo i Burundi, där de ska arrangera ett ungdomsläger och lära sig mer om ursprungsbefolkningen Twa som drabbades mycket hårt av folkmordet i Burundi och Rwanda år 1993 och 1994.
Hur kommer det sig att 30 % av ett folk kunde utplånas i ett folkmord utan att de hade någon historisk skuld? Hur kommer det sig att bergsgorillorna i Rwanda fick mer uppmärksamhet? Det är några av frågorna som ungdomarna från Sverige ska ta reda på.
Stort tack till Olof Palmes Minnesfond som bestämt sig för att stödja projektet. ”Det är viktigt att ungdomar i Sverige får en ökad kunskap om folkmord och etniska konflikter”, säger Claudien Tuyisabe. ”Vi måste lära oss att känna igen etniska motsättningar – annars kan det gå mycket snabbt”. Bara i Rwanda dödades år 1994 mer än 800 000 människor under blott 100 dagar. ”Det var grannar som dödade varandra”, säger Claudien Tuyisabe.
Barnsoldater och Stalins förtryck teman i Hemse
Internationella dagen i Hemse lockade många besökare. DBF inledde dagen med ett besök på Högbyskolan i Hemse, där vi berättade om DBF:s arbete i Burundi. Tanken var att inspirera ungdomarna att starta ett vänprojekt med skolor i Burundi – vi visade bilder och berättade om folkmordet och Claudien sjöng på kirundi.
Senare under dagen besökte vi folkhögskolan i Hemse, där Claudien höll två föredrag om barnsoldater. Föredragen lockade många åhörare och DBF fick flera nya medlemmar under dagen. ”Kriget dödade mina föräldrar och tre av mina syskon”, berättade Claudien, ”och nu vill jag bidra till ett fredligt Burundi”. I detta arbetet finns det mycket att göra: att återanpassa barnsoldater i samhället, att skapa förutsättningar för demokrati, att främja utbildning och att uppmuntra kvinnor och ungdomar att organisera sig.
På kvällen fick alla besökare på Hemsedagen se teaterföreställningen Stalins skitiga näsduk av Helena Thornqvist, som handlar om Sovjetunionens förtryck av sina invånare. Bara i Ukraina dog mellan 1932 och 1993 sju miljoner människor av svält – och det var inte på grund av missväxt, utan på grund av konfiskering av boskap och grödor . ”Tänk om vi en dag skulle upptäcka att den lokala matbutiken tömts på all mat”, sade Helena.
Demokrati för Barns Framtid 