Burundi

DBF:s verksamhet i Burundi

Demokrati för Barns Framtid (DBF) har arbetat med utvecklingsarbete i Burundi sedan 2009. Ända från början har vår uppmärksamhet varit riktad mot Vugizo som är en av Burundis och därmed en av världens fattigaste kommunen. Vi har bland annat betalat skolavgifterna för mer än 1 000 barn, delat ut mediciner och gett stöd till kvinnogrupper.

Genom åren har DBF i Burundi har också:
* Engagerat 15 skolor i World’s Children’s Price.
* Arrangerat ett ungdomsläger i Vugizo med 200 deltagare i fem dagar.
* Tilldelat flera burundiska barn en svensk fadder (som ger 1000 kronor/år)
* Delat ut skolmaterial till fattiga elever.
* Delat ut basket- och fotbollar samt tröjor till gymnasieskolor i Vugizo.
* Delat ut skolmaterial i ett flyktingläger i Gihamagara, Gitega.

Arbetet sker i samarbete med den burundiska organisationen DAJBU, Development for Youth Future in Burundi, som arbetar för att främja demoktratiska värderingar i Burundi. DAJBU har ett 100-tal medlemmar och lokala föreningar i Vugizo, Gitega och Bujumbura. Ni kan besöka deras hemsida här: DYF Burundi.

Gotlands Tidningar Gotlänningar hjälper Burundi (2012-07-27)

Information om Burundi

BURUNDI är ett av världens fattigaste länder. Landet har knappt nio miljoner invånare och är mindre än Småland till ytan. Det är Afrikas näst mest tättbefolkade land, strax efter grannlandet Rwanda.

Burundi har tre folkgrupper. Hutu (ca 85%) som i huvudsakligen varit bönder, Tutsi (14%) som mestadels varit boskapsskötare och Twa (mindre än 1%), som är en pygmé-grupp och landets ursprungliga invånare. De talar samma språk och har i stort sett samma kultur.

Burundi blev självständigt 1961 men har en blodig efter-kolonial historia. År 1972 skedde ett folkmord på mellan 150 000- 200 000 människor och i oktober 1993 dödades 25 000 människor efter ett mord på landets nyvalda president. Detta följdes av ett tolv år långt inbördeskrig som totalt skördade 200 000 offer. Dessa uppgifter har dock kommit att stå i skuggan av folkmordet i grannlandet Rwanda 1994, då inte mindre än 800 000 människor dödades under 100 dagar.

Historia

Burundis tidigaste befolkning utgjordes av Twa, ett pygméfolk, som idag utgör mindre än 1% av befolkningen i landet. Närmare en tredjedel av Twa-befolkningen dödades i folkmordet 1993-1994.

Folkgrupperna hutu och tutsi har vandrat in till Burundi under de senaste 800-500 åren och de har under lång tid delat samma kultur och språk, kirundi. Historiskt sett har dock hutu varit jordbrukare medan tutsi varit boskapsskötare.

Tyskland koloniserade Burundi och Rwanda år 1896 och de bildade Tyska Östafrika. Den tyska kolonialmakten förstärkte skillnaderna mellan hutu och tutsi och gjorde minoriteten tutsi till samhällets elit. På 1920-talet tog Belgien över styret och de fortsatte att bygga sitt koloniala herravälde på de rådande hierarkierna inom den burundiska befolkningen. Alla högre tjänster, all utbildning m.m. tillföll minoriteten tutsi. Belgien införde också identifikationskort som visade vilken grupp du tillhörde. Systemet liknande på många sätt Apartheid-systemet i Sydafrika som skulle komma många år senare.

Burundi blev självständigt 1962 och efter detta följde ett antal uppror och folkmord i landet. Hutu var i majoritet men tutsi behöll styret i landet och kontrollerade armén och de högre samhällspositionerna.

Folkmordet 1972

Motsättningarna i landet resulterade i flera upplopp från hutu-majoriteten. I början av 1972 dödades mellan 800-1200 tutsi på landsbygden vilket resulterade i kraftiga repressalier från regeringens sida. Under april och maj samma år dödades mellan 150 000 och 200 000 hutuer, eller ca 5% av befolkningen. Folkmordet var selektivt och inriktade sig framförallt på de hutu som hade utbildning och en hög samhällsposition. Hundratusentals flydde under samma tid till grannländerna Tanzania, Rwanda och Kongo.

Folkmordet 1993

År 1993 blossade nya oroligheter upp, då en hutu-ledare höll på att väljas till president. Han dödades av tutsisoldater vilket resulterade i ett utdraget folkmord av tutsi på landsbygden. Dödandet började i oktober och man beräknar att det dödades 25 000 människor i upploppen. Detta kom dock att stå i skuggan av det största folkmordet i modern tid som ägde rum i Rwanda året efter. Startskottet kom den sjätte april då ett flygplan med Rwandas president sköts ner. var Hutu skyllde attentatet på tutsi, men det är fortfarande idag oklart vilka som sköt. Efter detta började ett urskiljningslöst dödande av tutsis i Rwanda. Under 100 dagar dödades inte mindre än 800 000 människor – ofta med machete.

Inbördeskrig 1993 – 2005

Rwanda kom att stabiliseras efter folkmordet men i Burundi följde ett tolv år långt inbördeskrig. Armén var fortfarande tutsidominerad och de slogs med hutu-rebellgrupper över hela landet. Under det långa inbördeskriget skedde ett antal massakrer på tutsier i de flyktingläger som skapats efter folkmordet. År 1995 dödades 101 människor i  Teza och år 1997 dödades 371 människor i Bugendana. Så sent som 2003 skedde en ny massaker, den här gången i Musaga, då förövarna använde hackor vid dödandet.

År 2006 skrevs ett fredsavtal mellan alla rebellgrupper och regeringen och det har i stort sett varit fred sedan dess. Många av förövarna från folkmordet och inbördeskriget går dock  fortfarande fria och efterspelet går långsamt. Starka röster vill preskribera brotten, men då måste vi hålla i minnet att förövarna från Srebrenica i Serbien 1995 fortfarande ställs inför rätta.

Valet 2010

Idag är Pierre Nkurunziza, hutu, president i Burundi och det finns en lagstadgad ordning som säger att parlamentet måste utgöras av både hutu och tutsi. År 2010 omvaldes Pierre Nkurunziza till president, men utan opposition. Alla motkandidater drog sig ur eftersom de räknade med valfusk.

Motsättningarna  i Burundi och Rwanda, mellan hutu och tutsi, har byggts upp under ett sekel. I grund och botten var det kolonialmakterna Tyskland och Belgien som skapade problemen för att underlätta det koloniala styret. Det är här – i denna konstgjorda uppdelning av ländernas befolkning – som en förändring måste ske. En ny identitet måste skapas och de mänskliga rättigheterna måste respekteras.

Valet 2015

Inför valet sommaren 2015 motsatte sig oppositionen att presidenten Pierre Nkurunziza skule få ställa upp i ytterligare ett val. Enligt konstitutionen får en president endast väljas i två mandatperioder men Nkurunziza ställde upp inför en tredje mandatperiod vilket skapade stora protester på gatorna i Burundi. Det genomfördes också en statskupp, vilket innebar att yttrande- och pressfriheten kraftigt inskränktes.

Valet genomfördes något försenat och Nkurunziza valdes till president i ytterligare fem år, trots omvärldens protester. 100 000-tals människor har flytt till Rwanda och många ur oppositionen har dödats på gatorna. FN befarar också att ett nytt folkmord kan inledas, då den burundiska regeringen utmålar tutsier som regeringsmotståndare.